Höga berg och djupa dalar är det som bekant allt som oftast i den här sporten. Vi har tidigare berättat om oflytet i samband med Svensk Avelslopp, när vår semifinalvinnare Rarity inte kunde starta i finalen på grund av en oväntad skada. Det visade sig sedan att det var en handledsskada av den typen att tävlingskarriären tyvärr är över. Efter final- och pallplatser i alla årgångslopp tog resan tyvärr abrupt slut för henne, men vi gläds åt att hon är ohalt och glad och kan få fortsätta som sällskapshund och kompis till de andra här på kenneln.
Extra tungt var det att kusin Katniss dragit sin gracilismuskel och därmed inte ens fick påbörja säsongen. Två starthundar alltså ute ur leken på i princip samma gång.
Men livet går som bekant vidare och i dag styrde vi kosan till Kallerup med två av de tre starthundar som återstår. Plus MB Clefairy (Clara) som fick ett träningslopp inför en förmodad start på Cimbria nästa helg och lilla (nåja) Flying Fifi som är under inskolning. Effie Trinket fick stanna hemma på grund av en mindre sårskada.
Il Divo, Kungen av Bonderup, gör oss aldrig besvikna och det gjorde han inte den här gången heller. Efter att ha fått nöja sig med pallplatser i årets inledande veteranlopp och ett graderat k2-lopp (som vunnits av sprintstjärnorna Meenala Spoton och Vancouver City) fick han den här gången gå mot något mer hanterbart motstånd - och när tränaren (Nina) dessutom lagt ner lite extra jobb på att ha honom smidig, spänstig och helt på topp för dagen så lämnade han ingen som helst pardon utan dominerade loppet från start till mål.
Det var Divos 16:e (!) seger och därmed passerade han Mustang Sally som den mestvinnande hunden någonsin hos Blidingia Racing. Extra häftigt att han dessutom gjorde det som nybliven sexåring och andraårsveteran. Europamästaren från 2017 är onekligen still going strong och han har vunnit lopp varje år under sin långa karriär. Det är riktigt häftigt.
Chill'n Chilali åkte (apropå vårt oflyt i början av året) i backen efter att ha blivit påsprungen i Alingsås för några veckor sedan, men undkom som tur var i princip oskadd från äventyret, med bara några mindre blåmärken. Hon fick vila helt ett par veckor, men nu var det dags igen.
Typiskt nog fick hon på grund av sin M1:a tidigare i vår möta de allra tuffaste medeldistansarna på Kallerup, inräknat Derbyvinnaren Pennys Shiner, segerstaplaren Nordic Nenya och svenska tuffingarna Blue Superior och Trix. Men Chilla gjorde ett superlopp igen, var faktiskt väldigt nära att utmana Blue Superior om andrapriset (åt Pennys Shiner fanns inget att göra) och kom i mål på nytt "pers" som trea. Riktigt kul!
På minussidan lär hon nu få möta de bästa även nästa gång, på plussidan fortsätter hon visa utveckling och med tanke på att hon inte tränat på två veckor och dessutom inte gått ett medeldistanslopp på en dryg månad så borde dagens race bättra på formen ytterligare ett snäpp till nästa start.
Flying Fifi gick ett fint träningsvarv och börjar få upp farten också vilket på sätt och vis inte är fullt lika kul då det är lite för tidigt. Hon är visserligen i licensålder i september, men ska inte tävla förrän nästa år. Talangen finns där, utan tvekan, men lite stukade av den senaste tidens motgångar skyndar vi långsamt med den här storvuxna damen.
Clara är taggad till tusen och susade runt banan i riktigt fin fart. Nu hoppas vi på att hon får ett lämpligt lopp på Cimbria nästa helg!
Roligt var också att se att vår uppfödning Primrose fortsatte visa fin form i Örebro i lördags. Familjen Aaltos tik mötte de allra tuffaste medeldistanshanarna men skötte sig alldeles utmärkt som femma på en M2-tid. Att få stryk av superstjärnor som Son of Trix, Greycraft Sound, Canis Majoris och Space Barley kan man ju leva med....
Som sagt. Livet går vidare och det går nya lopp varje vecka, hela tiden. Man får bryta ihop och komma igen och med god hjälp av våra alltid glada och positiva hundar blir det ju lättare. Särskilt när de som kan tävla gör det så bra :-)
Ha det gott tills nästa gång!
Comments